kyssmigigen

Jag gick hem. Det regnade. Det gjorde inget för då kunde jag lättare dölja mina tårar. Klockan var fem och det hade blivit söndagsmorgon. Nu visste jag att du inte skulle höra av dig denna natten heller. Jag passerade killar och tjejer som höll varandra i handen. De skrattade och kysstes. Det kunde lika gärna varit du och jag. Jag gick ensam. Jag var inte en av dem som kände lyckorus genom kroppen. Jag var inte en av dem som skulle vakna med någon bredvid mig. Jag var hon som skulle krypa ner i sängen med ett hjärta som höll på att gå i bitar. Hon som somnade av sina egna tårar.