kyssmigigen

Han får mig att ligga vaken om natten.
Jag tänker på honom varje sekund.
Jag ler.
Jag längtar efter hans läppar mot mina.
Hans skratt är det finaste jag vet.
Jag vill se hans lockar mot min kudde.
Hans hand i min.
Höra hans hjärta slå.
Mina fingrar i hans hår.
Hans fingrar i mitt.
Ligga på hans bröst.
Vakna av att han snarkar.
Pussa honom i pannan.
Ligga tätt intill.
Känna hans doft.
Hans närhet.
Ha på mig hans tröja.
Dela täcke.
Dela livet.

Den eviga längtan.

Jag har i flera dagar suttit och fingrat på tangenterna. Raderat mening efter mening. Det har alltid slutat med en blank sida. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner ingen förtvivlan. Inga tårar. Jag är tacksam. För att jag har fått lära känna dig en bit till. Jag har kontroll på mina känslor. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag känner. Det här kan vara början på en kärlekshistoria. Lika väl som slutet. Verkligheten skrämmer mig. Du har gått från dröm till verklighet. Från att vara långt bort till nära. Din närhet skrämmer mig samtidigt som jag vill höra dina andetag om natten. Jag är inte beredd. Jag är inte beredd för att falla.

Vi var människor som träffades mellan lakan. Vi delade inget annat än varandras kroppsvätskor. Igår. En dag. Blev vi något annat. Du såg mig. Du skrattade. Vi pratade. Vi var inte inlindade i varandra. Vi delade istället ord. Meningar. berättelser. Men jag ville kyssa dig. Varenda sekund. Jag vet inte om du ville detsamma. Just nu behöver jag inte veta. Jag vet vad jag känner.

Hur vet man? Vad är skillnaden mellan kärlek, lust och behovet av närhet. Jag vet faktiskt inte. Kan något man tror är kärlek vara något helt annat? Eller upplever man den känslan för att motverka att få sitt hjärta krossat. För att motverka att inte komma upp ur sängen. Att sluta leva. Hur vet man att det inte är behovet av närhet som gör att man sitter och kramar sin kudde i tårar på söndagskvällen. Tårar för att ensamheten skrämmer. Hur vet man om kyssarna betyder något när kyssar är det bästa man vet. Hur ska man tolka hjärtats signaler när man längtar efter någon. När man inte vet om man vågar känna. När man har suktat efter det onåbara som plötsligt går att nå. Det jobbigaste är att inte kunna ha kontroll. Jag klarar inte av att inte veta vad jag känner.

Jag ser dina ord bilda meningar jag vill höra. Jag vet inte om jag vågar tro på dem. Du vill träffa mig. Lära känna mig. Men jag är inte glad den här gången. Jag har lovat mig själv. Dyker du inte upp tänker jag inte skirva en enda bokstav mer om dig. Du ska inte få något mer utrymme i mitt liv. I mitt hjärta. Jag är trött på att falla för dig. Ikväll är det upp till bevis. Nu är allt upp till dig. Din sista chans.

Ligga tätt intill. Under samma täcke. Kan det vara kärlek?

Hans hår såg sådär slarvigt perfekt ut under mössan. Han var koncentrerad. Under någon sekund log han och tog bort en hårslinga från ansiktet. Jag vet att han inte såg mig i havet av människor. Jag vet att jag aldrig kommer få veta vem han är. Inte ens hans namn. Fast det är vackert. Hur världen runt om mig stannar upp av skönhet. Utan att jag tar ett steg närmare. Jag trivs bäst med att bara iaktta. Jag tror människor är vackrare när de inte vet att någon ser på.

Jag skirver några ord. Det är menat att jag ska skicka det till dig. Att jag vill träffa dig. Mer än bara nätter. Men jag kan inte skicka det. Det skrämmer mig. Mina känslor. Ditt svar.

Jag vill ringa dig. Jag vill bara höra din röst. Jag saknar ljudet av ditt skratt.

Du ligger tätt intill. Du viskar fina ord till mig. Kärleksord. Håller ett fast tag i min hand. Som om du aldirg vill att jag ska försvinna. Som om att du vet att jag försöker. Att jag försöker slå mig fri från mina känslor. Och som att du vill att jag gång på gång misslyckas.

Jag kan inte skriva ett ord om dig. Inte idag. Inte utan att jag gråter.

Fan. Jag saknar dig.

Klockan är fem på natten. Jag ligger med huvudet på ditt bröst. Du pratar. Om allt. Jag skrattar. Du är det finaste jag vet. Fast det säger jag inte. Jag vill inte att du ska veta.

Jag kramade dig innan vi skiljdes åt. Vi stod på en av stans största gator. Jag märkte inte människorna som passerade oss. Jag la inte märke till mina vänner som stod och väntade på andra sidan. Jag tittade på dig sa hejdå och vände mig om för att gå. Du tog min hand. Drog mig intill dig. Du frågade om du inte skulle få en puss innan jag gick. Jag hann inte svara innan dina läppar nuddade mina. Jag vill känna den känslan som gick igenom hela min kropp den stunden. Snälla. Kyss mig igen.

Du berättade saker jag inte ville veta. Du undrade om jag fortfarande ville träffa dig. Jag vet inte hur jag fick mina fingrar att skriva svaret men svaret blev nej. Inte för att jag inte ville. Utan för att jag var rädd för att bli kär. För att falla mer. Jag har inte slutat träffa dig. Nu ses vi bara om nätterna. Fulla. Och jag faller mer för varje gång. Varje helg väntar jag på att du ska höra av dig. Ofta i onödan. Fan. Jag är kär.

Jag vaknade i natt. Vände mig om för att krypa närmare. Hoppa intill. Känna din värme. Men du var inte där. Platsen brevid mig var tom. Som de flesta nätter. Det var bara en dröm. Du är bara en dröm.

Jag gick hem. Det regnade. Det gjorde inget för då kunde jag lättare dölja mina tårar. Klockan var fem och det hade blivit söndagsmorgon. Nu visste jag att du inte skulle höra av dig denna natten heller. Jag passerade killar och tjejer som höll varandra i handen. De skrattade och kysstes. Det kunde lika gärna varit du och jag. Jag gick ensam. Jag var inte en av dem som kände lyckorus genom kroppen. Jag var inte en av dem som skulle vakna med någon bredvid mig. Jag var hon som skulle krypa ner i sängen med ett hjärta som höll på att gå i bitar. Hon som somnade av sina egna tårar.

Jag hoppas du hör av dig i natt. Det var tre veckor sen senast. Jag vill inte sova utan dig.

Jag borde kanske säga till dig som det är. Sluta låtsas om att jag inte bryr mig. Erkänna att jag vill mer än att bara spendera nätter med dig. Våga chansa. Kanske förlora dig. Kanske inte.

Tårarna tränger fram. Jag kramar kudden som du sov på. Den som inte längre luktar dig. Jag känner saknaden av att hitta spår av dina lockar i min säng.

Fan. Jag vill vara din.