43.

Hans hår såg sådär slarvigt perfekt ut under mössan. Han var koncentrerad. Under någon sekund log han och tog bort en hårslinga från ansiktet. Jag vet att han inte såg mig i havet av människor. Jag vet att jag aldrig kommer få veta vem han är. Inte ens hans namn. Fast det är vackert. Hur världen runt om mig stannar upp av skönhet. Utan att jag tar ett steg närmare. Jag trivs bäst med att bara iaktta. Jag tror människor är vackrare när de inte vet att någon ser på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0