36.

Du berättade saker jag inte ville veta. Du undrade om jag fortfarande ville träffa dig. Jag vet inte hur jag fick mina fingrar att skriva svaret men svaret blev nej. Inte för att jag inte ville. Utan för att jag var rädd för att bli kär. För att falla mer. Jag har inte slutat träffa dig. Nu ses vi bara om nätterna. Fulla. Och jag faller mer för varje gång. Varje helg väntar jag på att du ska höra av dig. Ofta i onödan. Fan. Jag är kär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0