48.

Jag har i flera dagar suttit och fingrat på tangenterna. Raderat mening efter mening. Det har alltid slutat med en blank sida. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner ingen förtvivlan. Inga tårar. Jag är tacksam. För att jag har fått lära känna dig en bit till. Jag har kontroll på mina känslor. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad jag känner. Det här kan vara början på en kärlekshistoria. Lika väl som slutet. Verkligheten skrämmer mig. Du har gått från dröm till verklighet. Från att vara långt bort till nära. Din närhet skrämmer mig samtidigt som jag vill höra dina andetag om natten. Jag är inte beredd. Jag är inte beredd för att falla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0