60.

Inatt kunde jag inte sova. Jag gick ut i mörkret dit jag brukar gå för att rensa tankarna. Dit jag tog dig senast vi sågs. Bara för att jag visste att du skulle gilla det. Denna gång låg inte dimman tjock. Jag satt under mitt paraply och blickade ut över hela staden som var upplyst. Regnet föll ikapp med mina tårar. Jag satt där i två timmar. Jag tänkte på dig. På oss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0