64.

Du låg i gräset. Du skrattade lite åt när jag prydligt la ut min jacka . Är du så fin i kanten? frågade du. Jag svarade inte utan la mig bredvid dig. Jag hörde hur du pratade mig mig. Jag svarade men jag vet inte vad jag sa. Jag tittade upp på molnen som alla formades som hjärtan. Min värld stod still. Jag sneglade på dig mellan mina skratt och dina ord. Jag tror inte att du släppte mig med blicken en enda gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0