73.

Jag låg vaken hela natten. Orden från dig ekade i mitt huvud. Jag tycker om dig. Och du mig. Men ändå är allt så komplicerat. Hur ont det än gör finns det inga alternativ. Jag låter dig gå. Inte för att jag vill. Utan för att jag någon gång hoppas på att det kan bli du och jag. På riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0